TwitterFacebookPinterestGoogle+

STRAVIČNO: Pročitajte što su partizanski demoni radili Zagrepčanima nakon “oslobođenja”

Kroz cijelo vrijeme trajanja bivše države u školi smo učili o „narodnooslobodilačkoj borbi“ i o „oslobođenju“ koje je uslijedilo u svibnju 1945. godine. Dakle, uskoro će biti 70. obljetnica tog događaja kojeg i danas s oduševljenjem slave stari i ne baš stari „antifašisti“. Ove godine oni su u Gornjogradskoj vijećnici upriličili „svečanu akademiju“. Okupilo se je tamo birano društvo – Darinko Kosor, Milorad Pupovac, Ivan Fumić, ali cijelom događaju „začin“ je dao zagrebački gradonačelnik Milan Bandić, čovjek za sve manifestacije, od Križnog puta i hodočašća do „druga Tita“.

Bez da ga je itko prozvao, on je izustio i slijedeće: „Antifašistički borci, mrtvi i živi, simbol su slobode i otpora, a svoje živote žrtvovali su za Domovinu i oslobođenje od nacifašističkih okupatora i endehazijskog terora“. To je izvalio čovjek koji ide na mise i moli Boga. Je li moguće da osoba na takvom položaju i takvog ugleda ne zna kako su ti antifašistički borci „oslobađali“ Zagreb i Zagrepčane od njihovog dostojanstva, imovine i života?

Dok su se po austrijskim, a još više slovenskim poljima i šumama tek pripremale orgije najbolesnijeg ubijanja ljudskih bića samo zato jer se ne slažu s „antifašistima“, stanovnici Zagreba koji nisu pobjegli bili su partizanima odmah pri ruci, pa nisu morali čekati. Ubijanje bez granica moglo je početi bez oklijevanja.

Povijesnih dokumenata koji o tome svjedoče ima u izobilju. Ovaj put prisjetimo se samo nekih od njih. Čitajući stara svjedočanstva čovjek se mora upitati: Što se to dogodi s ljudskim umom da je spreman svom bratu ili sestri učiniti tako nešto?

Noć strave na Rebru

Jedan od preživjelih svjedoka tog partizanskog užasa Ivan Čičak Markov koji je tada bio domobran intendant-opskrbnik, ovako opisuje noć strave u bolnici „Rebro“, 9/10 svibnja 1045 godine:

„Oko jedan sat poslije ponoći došla je dežurna časna sestra s krunicom u ruci i rekla mi: „Gospodine, partizani su opkolili bolnicu!“ Pošao sam k prozoru u namjeri da skočim, ali su me u tome spriječile časne sestre. Stigla su i ona dva bolničara i umirili me.

Ujutro nam je naloženo da svi siđemo u krug bolnice i da se razvrstamo po rodovima vojske. Bolničari su me strpali u civile. Domobranima je odmah naloženo da ranjenike snose u bolnički podrum, da pripreme sve odjele za prijem ranjenih partizana. Zbog lijepog rukopisa mene su odredili da popisujem prispjele ranjenike, jer su bolničari svjedočili kako sam sakat u nogu, što sam ja i prihvatio. Kad su domobrani snijeli ranjenike, nekamo su ih otjerali.

zlocini_komunisti_led-1

Oko 22 sata desetak naoružanih partizanki sišlo je u podrum k ranjenicima. Tukle su ih, maltretirale i izvrtale krevete ne osvrćući se na njihove jauke i zapomaganja. Jednoj partizanki od udaraca je ostao u pesnici zalomijen zub nekog ranjenika, pa je došla da joj se to izvadi. Dok je liječnik vadio, ja sam joj pridržavao ruku.

Nešto poslije ponoći, tj. 10. svibnja 1945, stigla su dva kamiona s partizanima koji su opkolili bolnicu. Premda u velikom strahu, ipak smo sve gledali s prozora. Doveli su i osam zarobljenih Nijemaca i poslali ih u podrum ranjenicima. Htio sam vidjeti što rade. Uzeo sam knjigu u koju sam uvodio prispjele partizanske ranjenike i krenuo k vratima. Partizan stražar dočekao me je sa psovkom i nije mi dao proći. Oštro sam mu rekao: “Ti radi svoj posao, a mene pusti da ja radim svoj. Gdje je komandir?” Na to me je pustio. Prošao sam na ulaz gdje su parkirani kamioni. U prolazu sam vidio kako četiri njemačka zarobljenika na nosilima donose ranjenike, dvojica ih za ruke i noge ubacuju u kamione, a preostala dvojica na kamionu slažu ih pod ceradu jednog na drugoga, kao drva-cjepanice. Ranjenici su jaukali, zazivali Boga, sv. Antu, majku, žene, djecu i slično, na što se nitko nije obazirao. Pored njih je, dok su to radili, stajao jedan partizan s uperenim automatom u zarobljenike, te moj prolazak nije ni primjetio. Čim sam ušao u bolnicu, pozlilo mi je od onoga što sam vidio. Sve sam ispričao časnoj sestri i dvojici bolničara i zamolio ih da šute.

Kad su potovarili ranjenike, kamioni su krenuli prema Maksimiru i najednom se zaustavili. Gonjen znatiželjom krenuo sam u bolničkom mantilu iz bolničkoga kruga, ali me je stražar zaustavio.Vratio sam se u zgradu za bolničko osoblje i s balkona gledao kako ranjenike vade iz kamiona i bacaju u jamu jednoga na drugoga. Kad su ih povadili, na tu gomilu ranjenika pucali su iz automatskog oružja. Poslije su Nijemci zarobljenici zagrnuli jamu, iskopali sebi drugu u kojoj su oni postrijeljani.
Prema nekim proračunima iz bolnice Rebro odvučeno je oko 280 ranjenika.

„Podsljemenska“ puna grobova

Bolnica Rebro bila je samo mali djelić, iako ekstremno brutalan, tadašnjeg partizanskog divljanja po Zagrebu. Današnja čuvena podsljemenska zona, statusni simbol novokomponiranih bogataša, kao i cijela Zagrebačka gora, posuti su kostima nedužnih ljudi ubijenih samo zbog “maršalove” ideje, da nacionalno svjesni Hrvati moraju nestati iz njegove „despotije“. O tome svjedoči izvještaj Miroslava Haramije „o radu na pokapanju lješina i strvina na teritoriju Mjesnog Narodnog Odbora u Gračanima“:

Dana 10. maja nakon što je svršila borba, između Narodno Oslobodilačke Vojske to jest Jugoslavenske Armije i neprijateljske vojske koja je poražena, pri-stupilo se radu na pokapanju lješina i strvina, kojih je bilo mnogo,te su predstavljale opasnost po zdravlje tamošnjeg stanovništva, kao i stanovništva Zagreba.

Radovi su vršeni pod vodstvom druga Ferde Negra, a pod nadzorom druga Haramija Miroslava, obojica članovi Narodno Oslobodilačkog Odbora Gračani, a uz pomoć tamošnjih seljaka koji su se svi odazvali pozivu na rad koji je bio ogroman i od velike važnosti.

Sve lješine i strvine su pokopane na prikladnim mjestima uz prethodnu dezinfekciju krečnim mlijekom, kaporitom i lyzolom u propisno duboke jarke, te propisno zagrnute zemljom.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ti i danas većinom neoznačeni grobovi nalaze se na mnogim mjestima u Gračanima, uzduž hodočasničke staze zvane „Stepinčev put“ prema Mariji Bistrici, kao i na Zagrebačkoj gori do samog Sljemena. To znači da brojni planinari i sportaši, ni krivi ni dužni, možda hodaju po kostima nedužno umorenih. Neki od stanovnika famozne „podsljemenske zone“ možda za vrijeme šetnje vlastitim vrtom prelaze preko ostataka pobijenih. Pa i sami hodočasnici koji pješice putuju za Mariju Bistricu prolaze pokraj grobišta. Jedan od njih je barem jednom bio i već spomenuti gradonačelnik Milan Bandić koji je sudjelovanjem u tim vjerskim manifestacijama prikupio mnogo glasova vjernika. Tako je i on stupao kroz tu sumanutu partizansku „aleju zločina“ iako na to vjerojatno u tim trenutcima nije pomišljao. No sada zločince naziva „simbolima slobode i otpora“ i uzdiže ih u zvijezde, kao da o njihovim groznim zlodjelima ne zna ništa i to danas kada je o tome toliko toga napisano i objavljeno.

Mili Budaku pokazali silovanu i ubijenu kćer

Same brojke grobišta i žrtava ni približno ne opisuju upravo sotonsku nasladu ubojica nad patnjama žrtava. U zlostavljanju i ubijanju žrtava grada Zagreba 1945. godine sudjelovala je tzv. “Lajbek milicija” koja se je oblačila u nošnju sličnu prigorskoj, što nije dokazano, ali zločini su na žalost bili vrlo stvarni. U toj postrojbi ubojica posebno su se „istaknule“ partizanke. Nekoliko je kuća pretvoreno u morbidnu „javnu kuću“ za partizanske oficire, nakon čega su zarobljene djevojke i žene na odvratan način ubijane. U jednoj takvoj kući strave svoj mladi život na jeziv način je završila Grozda Budak,

Mile_i_Grozda_Budak

 Grozda i Mile Budak

kćerka Mile Budaka. Nakon mnogostrukog silovanja i mučenja, partizanke su joj stolarskom pilom pilile udove vrlo polako. Izvor ovih podataka, načelnik Vojnog suda II armije dr. Gabrijel Divjanović, tvrdio je štoviše, kako je svako mučenje snimljeno fotoaparatom, te su on i Vlado Ranogajec slike unakažene i ubijene kćerke pokazali ocu žrtve Mili Budaku prije nego su ga ubili.

Ubijali siročad

U Pustodolu je pobijeno preko 500 muške i ženske djece u dobi od 7 do 15 godina, štićenika Državnog zavoda odgoja djece, koja su u ratu izgubila oba roditelja. Prema osobnom svjedočanstvu Miroslava Haramije, koji je po nalogu organa “narodne vlasti” izvršio dezinfekciju grobnica na gračanskom području, izgled trupala ukazivao je na bolesno stanje uma i zvjersko panašanje počinitelja.”Žrtve su bile strahovito unakažene. Stratišta su bila puna raskomadanih i unakaženih golih ljudskih tijela.

Živim ljudima vadili srce, jetre i maternice

Glave su im bile odsječene ili raskoljene sjekirama, bili su im prerezani grkljani, odsječeni udovi, spolni organi i dojke. Većini žrtava zaživotno su vađeni utrobni organi, većinom srca, jetre i maternice”. Nakon izvršene dezinfekcije, pregled grobnica obavili su sanitarni inspektori Higijenskog zavoda u Zagrebu Sabadoš i Farkaš, te opunomoćenici istog zavoda, dr. Berlot i dr. Sindik.

Tijekom očevida Berlot se onesvijestio, a Sindik je dobio živčani slom i neko vrijeme liječio se je na psihijatriji. „Lajbek diviziji“ pripisuje se ubojstvo oko 15 000 nedužnih ljudi do kolovoza 1945. godine kada je raspuštena. Do danas nitko od tih zlikovaca nije odgovarao za svoja zlodjela. Također ni jedna masovna grobnica u Zagrebu nije sudski ekshumirana.

Bježeći od svoje savjesti, Đoko Jovanić, koji je osobno zapovijedao tim čudovišnim nedjelima, pobjegao je odmah po utemeljenju Republike Hrvatske u Beograd, gdje je umro skrivajući se u vojnom stanu bez imena na vratima.

Bilo bi dobro da se oni kojima će pasti na um „svečano obilježavanje 70. obljetnice oslobođenja Zagreba“ sljedeće godine, sjete na te užasne činjenice o „osloboditeljima“, da ne organiziraju „svečane akademije“ u čast zvjerskim ubojicama, nego da smognu snage i ispričaju se žrtvama. Političari bi opet trebali paziti kakve riječi koriste kada govore o čudovišnim ubojicama na čelu s „drugom Titom“.

Izvor: Mario Filipi/Dragovoljac.com/sloboda.hr

 

16 comments

  1. Tomo ČUBELA Reply

    BEZ I JEDNE RIJEČI I KOMENTARA …

    NEVJEROJATAN I NEOPISIV ZLOČIN PARTIZANA NA ČELU SA TITOM KOJI U NEBO VAPIJE …

    TOLIKE ŽRTVE – MUČENICI – KOJI BAREM NE ZASLUŽUJU DA SE NJIHOVI KRVNICI NA CELU S TITOM I DANAS SLAVE I VELICAJU …

    SVIM ŽRTVAMA A I NJIHOVIM NAJDRAŽIMA KOJI SU JOŠ ŽIVI TREBA BAREM ODATI DUŽNO PRIZNANJE ODNOSNO RAZUMIJEVANJE ZA NJIHOVU OGORČENOST …….

  2. BoRice Initiative Reply

    HARVATSKA POVIESTNICA DO 2015.

    ▪ pried sedamtisuća lieta: bi Vučedolsko-Danilska uljudba/civilizacija\ našega Harvatskoga Naroda na ozemju nasce Domovine od Dunava do Sinjemora (čtovanje Božice Nebeske Majke)
    ________________________________________
    ▪ pried pettisuća lieta: se pokrenu diel našega Harvatskoga Naroda zbog napriednih znanja i tehnologija (proizvodnja željeza – Glasinac) u pravcu Azije i iztoka, prolazeć sliedećih nekuliko tisuća lieta ozemja sve do Indije (Sarasvati, Harahvati, Huruvati,…)
    ________________________________________
    ▪ pried četiri tisuća lieta: se počinje vraćat diel potomaka Harvata natrag u Pradomovinu, donoseć s iztoka nova znanja, tehnologije, pisma, vieru Mazdejsku (čtovanje Boga Ahura Mazde), glasbala, žitarice, stoku,… Mirnim miešanjem starosieditelja s povratnicima, nastajahu Histri, Liburni, Dalmati, Japodi. Kako se radilo o genetskima srodnicima, sličnoga jazika, zlamena čarveno-bielih četvorina, tropleta, sunca, polumieseca, šestkrake zviezde, jednobožtva, tako priepoznavanje i prožimanje naroda projde mirno, u podpunosti
    ________________________________________
    ▪ pried tisućučetiristotine lieta („stotinulieće sedmo“, sedmero bratje i sestara): se povrati novi diel potomaka Harvata natrag u Pradomovinu, pod nazivom Bieli Harvati. Nastupi ponovo priepoznavanje i prožimanje u miru. Nasta tako daržava, dobi ime Harvatsko, obuhvati sve poviestne zemje, a osta jazik već postojeći, tkoji bi od davnina u našoj Domovini – Harvatski Jazik. Se nakalemi novo Karstjanstvo na našu staru Harvatsku Mazdejsku vieru (biliegi/stećci). Tri kralja/maga: Baltazar, Melkior tar Gašpar, tkoji položihu Išukarstu po njegovu rojenju darove u Betlehemu u štalici, bihu Mazdejski svećenici iz Perzije
    ________________________________________
    ▪ pried sedamdesetpet lieta, ostvarivši nakon tisuću lieta ponovno svoju Nezavisnu Harvatsku Daržavu, stradava cieli naš Harvatski Narod u težkoj patnji i nepriekinutu genocidu do današnjih dana,. Čine to zlodielo sile mraka, englezki kolonijalni robovlastnici – ubojice naroda, titonjini partizanski koljači, serbljanski četnici tar komunistički „Harvatski“ izrodi zapravo fašisti – danas samoprozvani „antifašisti“. Dug je put patnji Harvata od Bleiburga do ovodobnoga Vukovara i Srebrenice. Trajnoga mira još ne ima. Ne daj se Harvatski Narode!
    ________________________________________
    Povodom 50. obljetnice protukomunističkih, protujugoslavenskih Neboderskih Letaka zagrebačkih studenata nad Ilicom 8. svibnja 1965.
    Povodom tužne 70. obljetnice okupacije Zagreba dana 8. svibnja 1945.

  3. suzynorgesanica33 Reply

    nder den tid som tidigare statlig skola vi lärt oss om “nationell befrielsekamp” och “befrielse” som följde maj 1945. Så kommer det att vara 70-årsdagen av händelsen att dagens situation fira gamla och inte så gamla “antifascister”. I år är de i Upper Town Hall organiserade en “högtidlig akademi”. Samlats där valdes samhälle – Darinko Kosor, Milorad Pupovac, John Fumić , men hela evenemanget, “krydda” gav borgmästaren i Zagreb, Milan Bandic , en man för alla händelser, från korset och pilgrimsfärden till “Tito”.

    Utan att någon kallas, yttrade han följande: “De antifascistiska kämpar, döda och levande, en symbol för frihet och motstånd, och offrade sina liv för hemlandet och befrielsen av nacifašističkih ockupanter och endehazijskog terror”. Det är utspillda man som går till mässan och be till Gud. Är det möjligt att en person i ett sådant läge, och det rykte inte vet att dessa antifascistiska kämpar “befriade” från Zagreb och Zagreb människor deras värdighet, egendom och liv?

    Medan de österrikiska, slovenska och flera fält och skogar bara förbereder en orgie av dödande mest sjuka människor bara för att de är oense med “antifascister”, invånare Zagreb som inte flyr var partisaner omedelbart till hands, men behövde inte vänta. Killing Utan Gränser kunde börja utan dröjsmål.

    De historiska dokument som bevittnat i överflöd. Den här gången kom bara ihåg en del av dem. Läsa gamla vittnesmål måste man ställa frågan: Vad har hänt med det mänskliga sinnet som är redo att hans bror eller syster att göra något liknande?

    Night of skräck på Rebro

    En av de överlevande vittnen i denna partisan skräck Ivan Cicak Markov som var domobran kvarter tillgodoses, beskriver natten av terror på sjukhuset “Rebro”, 9/10 maj 1045 året:

    “Om en timme efter midnatt kom på tull nunna med ett radband i handen och sa till mig:” Sir, partisaner omgiven sjukhuset “Jag gick fram till fönstret i ett försök att hoppa, men jag var förhindrad att göra detta av nunnor. KOM och de två sjukvårdare och lugnade mig.

    På morgonen fick vi i uppdrag att allt går ner till sjukhuset och klassificeras av de militära grenarna. De ambulans sätta mig på civila. Domobrani omedelbart order om att bära sårade till sjukhuset källaren, för att förbereda alla avdelningar för att ta emot sårade partisaner. På grund av den vackra handstil jag har bestämt att de inlämnade listorna de sårade, eftersom ambulans vittnade hur jag lemlästade i benet, vilket jag accepterat. När Home Guards Lob sårade, någonstans de körde.

    zlocini_komunisti_led-1

    Om 22 timmar dussin beväpnade partisan ner till källaren till de sårade. De blev slagna, misshandlade och perversa sängar ignorerar deras rop och skrik på hjälp. En anhängare av stroke har varit tätt hårt styrt zalomijen tand av en sårad man, och han kom till henne att dra sig ur. Medan läkaren drog ut, följs jag hennes hand.

    Lite efter midnatt, dvs. 10 maj 1945, kom två lastbilar med partisanerna omringade sjukhuset. Även i stor rädsla, men vi alla sett från ett fönster. De tog åtta tillfångatagna tyska soldater och skickade dem till källaren av de sårade. Jag ville se vad de gör. Jag tog boken där jag presenterade de inlämnade sårade partisanerna och gick till dörren. Partizan vakt hälsade mig med en förbannelse, och han inte skulle släppa taget. Sharp sa till honom: “Du gör ditt jobb, och du låter mig göra mitt. Var är befälhavaren? “Denna låt mig. Jag gick till ingången där de parkerade lastbilar. I förbigående såg jag fyra tyska fångar för att få en bår sårade, två av dem för armar och ben kastas i lastbilar, och de återstående två i lastbilen längs dem under tarp på varandra, liksom trä-stockar. Den skadade skrek, ropade Gud, St. Ante, mor, fru, barn, och liknande, som ingen lyssnade. Bredvid dem, medan de gjorde, stod med en partisan pekade en kulsprute fångar, och min passerar var inte märkt. Så snart jag gick in i sjukhuset, fick jag trött på vad jag såg. Allt jag sa nunna och två sjukvårdare och bad dem att hålla tyst.

    När de lastade de sårade, lastbilar på väg mot Maksimir och plötsligt stannade. Driven av nyfikenhet, gick jag till sjukhuset labbrock från sjukhusområdet, men vakten zaustavio.Vratio jag var i byggnaden för sjukhuspersonalen är balkongen såg de skadade tas ur lastbilen och kastades i en grop på ena sidan. När de tog bort, till skaran av de sårade sköts med automatvapen. Efter tyskarna fångarna tog på sig en grop, grävde sig en andra där de blivit skjutna.
    Enligt vissa uppskattningar sjukhuset Rib släpade omkring 280 sårade.

    “Podsljemenska” full av gravar

    Sjukhus Rib var bara en liten del, men extremt brutala, partisan sedan härja runt i staden. Idag berömda podsljemenska zon, en statussymbol för de rika nyligen sammansatt, och hela Zagrebacka Gora, strö benen oskyldiga människor dödats bara på grund av “marskalk” av idén att de nationella medvetna kroater måste försvinna från hans “despotism”. Detta framgår av rapporten från Miroslav Haramies “på arbetet i begravningen av lik och kadaver på territorium de lokala Folkets kommitté i Gracani”:

    Den 10 maj efter att han hade avslutat kampen mellan Folkets befrielsearmé som är den jugoslaviska armén och fiendens armé som besegrades i-in i arbetet med nedgrävning av lik och kadaver, som var många, och de utgjorde en fara för hälsan hos lokalbefolkningen, liksom befolkningen i Zagreb.

    Arbetena genomfördes under ledning av en annan Ferde Negra, under överinseende av andra Haramija Miroslav, båda medlemmar av den nationella befrielsekommittén Gracani, och med hjälp av de lokala byborna, som alla svarade på uppmaningen till arbete som var enormt och av stor betydelse.

    Alla lik och kadaver begravdes på lämpliga platser med tidigare desinfektion med kalkmjölk, kaporitom och lyzolom ordentligt djupt dike, och vederbörligen Caped land.

    OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Du fortfarande mestadels omärkta gravar finns på många ställen i Gracani längs pilgrimsleden som kallas “Stepinac sätt” till Marija Bistrica, liksom i Zagreb berget till vandrare. Detta innebär att många vandrare och idrottsmän, utan anledning, kan du gå på benen oskyldiga mördas. Några av invånarna i den berömda “Sljeme zon” kanske när hon gick privat trädgård passerar resterna av de slagna. Tja sig pilgrimer som reser till fots till helgedomen, förbi gravarna. En av dem är åtminstone en redan nämnts och borgmästare Milan Bandic som deltar i dessa religiösa händelser höjde många röster de troende. Så han marscherade genom den frenetiska partisan “boulevard av brott”, även om det är sannolikt i dessa stunder är inte tänkt. Men nu skurkar som kallas “symboler för frihet och motstånd”, och upphöjer dem till stjärnor, som om deras fruktansvärda grymheter inte vet någonting och nu som handlar om det så mycket skrivet och offentliggöras.

    Mile Budak visade våldtagen och mördad dotter

    Samma siffror gravar och offer inte nästan beskriva exakt satanisk glädje mördare över offrens lidande. I övergrepp och mord offer för Zagreb 1945 deltog så. “Lajbek milis”, som hon klädd i kostymer liknande Prigorje, som inte har bevisats, men brotten är, tyvärr, var mycket verklig. I denna enhet en mördare särskilt “markera” partisan. Flera hus förvandlades till morbid “public house” för partitjänstemän, varefter de fängslades flickor och kvinnor dödades på motbjudande sätt. I ett sådant hus av fasor hans unga liv i en kuslig sätt han slutade klustret Budak,

    Mile_i_Grozda_Budak

    Kluster och Mile Budak

    dotter Mile Budak. Efter ett flertal våldtäkter och tortyr, partisan hennes snickarens såg lemmar drack mycket långsamt. Källan till dessa uppgifter, chefen för den militära bedömning II armén dr. Gabriel Divjanović hävdade dessutom att varje tortyr tas med kameran, och han och regeringen Ranogajec bilder lemlästade och mördade dotter far visade offer Mile Budak innan de dödade honom.

    De dödade föräldralösa

    I Pustodol har dödat mer än 500 manliga och kvinnliga barn i åldern 7 till 15 år, invånarna i Central Bureau of barnuppfostran, som är i krig förlorade båda sina föräldrar. Enligt deras personliga vittnesbörd Miroslav Haramies, som är i storleksordningen av myndighet “folkets regering” gjort desinfektion gravar i GRAČANSKA området, ser lik pekade på de sjuka sinnestillstånd och brutala panašanje förövare. “Offren var fruktansvärt lemlästade. Execution platser var fulla av lemlästade och lemlästat nakna människokroppen.

    Levande människor övade hjärta, lever och livmoder

    Deras huvuden avskurna eller splittrade axlar var sin halsen avskuren, avskurna lemmar, könsorgan och bröst. De flesta av offren extraherades under livets inre organ, främst hjärta, lever och livmoder. ” Efter desinfektion, var inspektions grav görs av sanitära inspektörer från Health Institute i Zagreb Szabados och Farkas, och de befullmäktigade för samma Institute, Dr. Berlot och andra. Sindik.

    Under utredningen svimmade Berlot och Sindik fick ett nervöst sammanbrott och medan han hade behandlats på psykiatrisk avdelning. “Lajbek division” tillskrivs dödandet av omkring 15 000 oskyldiga människor fram till augusti 1945 då det upplöstes. Hittills har ingen av dessa skurkar inte till svars för sina illgärningar. Inte heller en massgrav i Zagreb är inte en domstol uppgrävda.

    Flytta bort från ditt samvete, Djoko Jovanić, som personligen bjudit monstruösa grymheter, flydde omedelbart efter grundandet av den kroatiska i Belgrad, där han dog i gömmer sig i ett militärt plan utan namn på dörren.

    Det skulle vara bra för dem som kommer att tänka på “ceremonin som markerar 70-årsdagen av befrielsen av Zagreb” nästa år, för att minnas de fruktansvärda omständigheterna i “befriarna” inte organiserade “festlig akademi” för att hedra mördaren är, men att dra sin styrka tillsammans be om ursäkt till offren. Politiker skulle fortfarande bör vara försiktig med vad ord används när man hänvisar till de monstruösa mördare ledda av “kamrat Tito”.

  4. hrvoje.sestan@vu.t-com.hr Reply

    Ne mogu vjerovati šta su sve ti titoici sve u stanju mogli da urade . gdje je tu onda pravda i istina za sve te neljude . neznam što bih još šta rekao . trebamo se mi HRVATI samo UJEDINITI i nedati na svoje . trebamo stalno pričati i pisati o svome HRVATSKOME narodu budućim generacijama šta se sve događalo i dogodilo u tim ratovima pa do Ovčare . AMEN

  5. BRANKA Reply

    THERE IS NOTHING MORE TO SAY.IT IS ALL KNOWN.BUT IT WAS FORBIDDEN EVEN TO MENTION,BECAUSU YOU WOULD FINISH “NA GOLOM OTOKU”.PARTIZAN CRIMES WERE GLORIFIED EVEN TODAY.

  6. BRANKA Reply

    TODAY SDP ARE CHILDREN AND GRANDCHILDREN OF THESE PARTIZANS.THEREFORE THEY ARE FIGHTING
    SO HARD TO BE “RULIING PARTY “,SO THEY CAN CONTROL MEDIA,AS THEY DID THESE LAST YEARS.

  7. Zoran Perovic Reply

    Bunch of BS. You guys had the only concentration camp besides Germany in WW2. Guess what, serves you right.

  8. ultrasstrelčevina Reply

    Mostar,dva dana nakon ulaska partizana,god.1945.
    Kod lučkog mosta je bila kavana koju su vodile dvije sestre Hrvatice.Ispred kavane je bila poljana gdje su partizani igrali nogomet sa glavom jedne od nesretnih sestara.Kanali pored ulica su bili puni leševa mjesecima.
    Svjedok:ljekarnik iz južnog logora koji se izvukao tako što je zadnjih mjeseci rata u Mostaru partizanima doturao lijekove
    i njegova kćer koja i danas živi u Mostaru.

  9. Silvio Reply

    I have one wprd of comment on this: JASENOVAC!!!!!
    Ajmo sad, glave u pjesak…
    I tako se možemo prepucavati i mrzjeti u nedogled….

    1. Archibald Reply

      Zašto tovariš tito nikad u Jasenovcu nije bio?
      Ako “nije imao vremena”, zašto to ni drugarca jovanka
      nikad nije učinila?
      Zato što je to još jedno mjesto strašnih zvjerstava učinjenih Hrvatskom narodu.
      A oni su to jako dobro znali.
      Nije Jasenovac na Marsu da se ne bi mogla provesti detaljna
      istraga.
      Dvaput su iskapali i brzo zasuli jame, jer ono što su našli samo potvrđuje
      razlog titinog nedolaska.
      Krunice i oznake Hrvatske vojske.

  10. Noldor Reply

    Hmmm, mislim da pretjerujete i vi crni kao i oni crveni. A trebalo bi takodjer reci kako ste se malo previse zaigrali pa nam konacno nakon pada komunizma vi opet umjesto demokracije za koju se vecina borila, pokusavate opet podvalit nacizam. E pa ako mi ne mozemo drugacije nego birat iskljucivo jedan od ta 2 rezima, onda bi cijelom narodu lijepo trebalo metak u celo.

  11. Angela Reply

    Na izbore i dajte glas HSP-As i koalicijski parneri to je put koji ce osogurat uvjete lustracije i zaustavljanje nacionalne pljacke

  12. Danijel T. Reply

    A zasto bi sve ovdje receno bilo istinito? Komunisti su lagali o broju ubijenim zasto ne bi ustase pa i danasnji ‘veliko Hrvati’. Mi opravdavamo zlocine nad starijima i zenama, Srbima, u Oluji zbog toga jer su ONI poceli rata. Tako su isto i komunisti i antifasisti uradili poslije onoga rata. Svi su krivi samo ne mi. Nazalost mnogo je nevinih stradalo u svim ratovima akoljaci su se vecinom izvukli.

  13. Milan Ostojic Reply

    Zanimljivo da je gomilu ovih lazi ukrasila poznata slika ustaskog koljaca u Jasenovcu.
    Ne kaze se dzabe vanka “lazes ko Hrvat”…

Komentiraj